Januari

När jag tänker tillbaka på förra året är det skrämmande hur lite jag faktiskt kommer ihåg från årets första månader. I synnerhet Januari känns lite kallare, lite tyngre, lite gråare, lite mörkare och lite fattigare på meningsfullt innehåll än de andra månaderna på året. Ångesten känns mer närvarande på något sätt. Kanske är det inte så konstigt efter hela julhysterin som råder varje December, det blir som ett vakuum. Hursomhelst tycker jag att det synd att det ska vara så även om jag mer än någon dras med i dimman och vaknar av mardrömmar mitt i natten längtandes efter att vårens första solstrålar ska titta fram. Jag lovar att jag ska göra allt för att jag ska komma ihåg den här Januari mer än de som varit.

Stockholm vinter 2010

Jag tar ett j--la djupt andetag och inser att livet hade kunnat varit fasiken så mycket värre...
God natt mina vänner...

När det känns tungt

  
Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. 

När någon frågade honom hur han mådde svarade han: 

'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'. 


Han var en naturlig inspiratör.. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. 


Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?' 


Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.' 


Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. 


Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. 


Jag väljer de positiva sidorna i livet. 


'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag. 


'Det är det', svarade Kalle.. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. 


Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.. 


Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. 


Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv. 


Jag funderade över vad Kalle hade sagt. 


Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. 


Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. 


Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?' 

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan. 


'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle. 


'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'. 


'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag 


Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något. 


Vad gjorde du då?', frågade jag. 


Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle. 


Hon frågade om jag var allergisk mot något. 


Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. 

Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'. 


Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'. 


Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. 

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.. 


Inställningen är, trots allt, allt. 


Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34 

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår. 


När det känns för j-ligt, tänk så här..... 

Jag är tacksam

...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna. 

.....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb. 

... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner. 

....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet. 

... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem. 


...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen. 


... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt. 


... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil. 

... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt. 

... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra. 

... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig 

... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt. 

... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever. 


Livet suger ibland

Jag vet, det va ganska längesedan tentaperioden tog slut och jag har varit en dålig (obefintlig) bloggare. Nu försöker jag igen, även om jag har så mycket att göra så jag får panikångest bara jag tänker på det. Det är måndag men känns som onsdag för att jag suttit i datasalarna hela förbannade helgen...suck. Sitter här igen nu och mår dåligt över den fullkomliga hets som råder här. Jag kan inte ens tänka klart. Överväger att gå hem och sätta mig i lugn och ro istället....frågan är om min självdiciplin känner sig tillräckligt stark idag??

Sova, äta, plugga, äta, sova, plugga, plugga, sova, äta, plugga, jobba, sova, äta, plugga, jobba, sova, plugga....


Jag kommer gråta hysteriskt av lycka när det här helvetet dom kallar Handels är över...



Tills dess får man nöja sig med att drömma.....


Svennebanan, dan före dan...

Ikväll har varit en sån där riktig svennebanankväll. Tacos och Idol. Sen har vi haft lite musikquiz också, för att inte nämna soundchecket med Miss Andersson som förberedelse för imorgon. Min födelsedag=) I och för sig så är det ju det redan nu...hehehe...Jag älskar min fördelsedag. Hur som helst, dags för lite beautysleep som uppladdning inför morgondagen. Det kommer bli grymt!!!

Pirri-pirr-pirr


Ibland blir jag bara sådär pirrig i hela kroppen, till synes helt utan anledning. Det känns som det är en hel flock fjärilar som lever rövare i magen och jag kommer på mig själv att sitta och småfnittra...mycket märkligt, men ganska trevligt ändå.




För övrigt tycker jag att fjärilar e ganska äckliga små typer....


Intresseklubben antecknar

Igår åt jag 1,5 kilo clementiner så c-vitaminbrist lär jag inte få...
Jag har verkligen fantasi/inspirations-brist...blä, blä, blä. Förlåt..ni som bryr er.

Om det är någon som undrar...

...så är nya Fanta Lemon världens godaste läsk. Jag har blivit besatt. Fan också!

Dagens citat






"Pain is just weakness leaving the body"

-Patrick Swayze

RIP

 

 

 

 


Duellen


Det är idag det händer. Hela fotbollsvärlden håller andan... Vem ska vinna, vem gör mål, blir Zlatan utbuad?? Men helt ärligt, det är varken duellen Inter-Barcelona eller Zlatan- Etó som är mest intressant idag. Det vi verkligen undrar är: Vem tar hem titeln som världens snyggaste fotbollstränare, José Mourinho eller Pep Guardiola?!?! Vad tycker ni???




Dagens citat







"Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Rolls-Royce än i en buss"






Struktur 2.0


Ny termin. Nytt liv? Ny människa? För mig är det något magiskt med en ny termin, även om jag intalar mig varje Måndag att jag ska bli en bättre version av mig själv. Att ha en helt blank kalender att fylla med alla välplanerade saker man borde/måste/ska/vill göra. Att ha en färgpenna för varje kategori, aldrig skriva in något som måste strykas över och att få tid till allting man borde/måste/ska/vill göra. På något märkligt (naivt) sätt tror jag alltid att det ska bli så...




* Planera mer
* Träna mer
* Sova mer
* Plugga mer
* Äta nyttigare
* Röka mindre
* Stressa mindre
* Oroa mig mindre
* Njuta mer
* Skratta mer
* Älska mer

* Inse att det aldrig blir som man har tänkt sig



Är det över nu?


Tittar ut genom fönstret och ser en klarblå himmel, men när jag går ut på balkongen är det något som är annorlunda. Den där värmen som var så närvarande för någon vecka sedan är som bortblåst och ersatt av en kallare, om än något friskare luft. Är sommaren slut nu? Blir det inte några fler ljumma, underbara kvällar i år? Detta skrämmer mig lite. Inte för att det inte kan vara mysigt med höst, men inte än. Snälla. Bara lite till...


Denna bild är tagen för knappt ett år sedan, i slutet av september. Nu bestämmer jag att det kan vara sommar tills oktober, sen kan det få bli höst och kallt. Är ni med på det?

 

Hejdå...




Nu ska jag logga ut från datan, gå ut till hissarna, åka ner till trean, gå förbi kiosken, ner för rulltrapporna, ut genom snurrdörren, längs den gråa vägen till tunnelbanan. För sista gången!

En erfarenhet och en jättefin vit orkidé rikare.

Hejdå Rissne.


Tristess

Nu har jag varit på detta jobbet i nästan exakt två månader och det börjar bli nästan olidligt nu. Det känns som att jag varje morgon tvingar mig upp ur sängen för att komma hit för att göra.....just det, ingenting. Fast jag måste vara här.



Jag kan komma på minst tusen viktigare, roligare, mer givande och stimulerande saker att fylla mina dagar med. Tur att det bara är två ynka veckor kvar. Vill inte ens tänka tanken på att vara kvar här en endaste dag längre än jag måste.... Nu går jag på lunch, äntligen....


Kramp...


Nu har jag haft bloggkramp i två dagar nu. Ingen lust, ingen inspiration, inte bra. Det har gått så pass långt att min egen personliga bloggpolis =)=) har kommit med påtryckningar vilket helt enkelt betyder att jag måste skärpa mig. En förklaring är dock att min data fortfarande vägrar samarbeta med mig och nu har även min mobil vänt mig ryggen.... det är ju inte lika roligt att blogga när man inte kan lägga upp bilder =( MEN, på fredag blir jag ju äntligen (!!) stolt Iphone-ägare. Då ska jag blogga sönder er, va så säkra.... Tills jag är i form igen får ni hålla tillgodo med min absoluta favorit






P.S. Igår provade jag första höst/vinterjackan....Skrämmande, mitt i Juli...


Sanningen




Det känns som att regnet öser ner fast solen skiner
det är de svarta tårarna som rinner längs mina kinder
du gav mig ett enda löfte
jag orkar inte låtsas längre
det räcker nu
du har trampat på min själ för sista gången


Fina ord i natten


Vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig


- Mr W
..

No stress




Det va ett tag sen jag kom hem nu, blev en ganska sansad fredag....skönt faktiskt. Nu sitter jag här mitt i natten och lyssnar på svinbra musik, röker för mycket, dricker kaffe och tittar på hur solen stiger upp över stan... En sak e säker, jag ska sova läääänge imorgon. God natt.

Dagens citat





"Errare humanum est, ignoscere divinum"




Tidigare inlägg
RSS 2.0