Tristess
Nu har jag varit på detta jobbet i nästan exakt två månader och det börjar bli nästan olidligt nu. Det känns som att jag varje morgon tvingar mig upp ur sängen för att komma hit för att göra.....just det, ingenting. Fast jag måste vara här.
Jag kan komma på minst tusen viktigare, roligare, mer givande och stimulerande saker att fylla mina dagar med. Tur att det bara är två ynka veckor kvar. Vill inte ens tänka tanken på att vara kvar här en endaste dag längre än jag måste.... Nu går jag på lunch, äntligen....
Kommentarer
Trackback
