Årets mål, nu är det här
Här har det varit dödare än i graven, både inläggsmässigt och besökarmässigt. Hoppas ni hittar tillbaka :)
Nu är det 5 dagar 6 timmar och 2 minuter kvar till Ironman Kalmar, årets stora mål. Så mycket tankar och funderingar. Det är alltid jobbigt sista veckan, man vill liksom bara stå där på den förbannade startlinjen och få det gjort. Alla tankar sista veckan är bakvända, man tänker mer på vilken bar som e bäst och hur man ska ha håret och vilket nagellack man ska ha istället för att tänka på alla de träningstimmarna man lagt ner det senaste året, bara för att få en så bra dag som möjligt under loppet.
Sommaren har varit underbar. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än så. Min maniska sida har tyvärr tagit överhanden i perioder vilket gjort mig till en ganska odräglig person. Det är inte så kul och det har fått konsekvenser som jag önskar få ogjorda. I övrigt har solen skinit, kroppen kännts pigg och jag har inte haft mycket att klaga över, förutom dåligt bloggande då det vill säga. Jag har flängt runt och haft mig, det är ju då jag trivs bäst.
Men nu är det alltså dags. Den lördagen jag väntat på så länge. Håll tummarna för mig nu!! Startnummer (BIB) 130.
Har lärt mig att älska tempo-position ♥
Har sprungit Prins Bertils stig mellan Tylösand och Halmstad..... Vilken utsikt!
Har även seglat och haft det allmänt gött :)
Kan vara höjden av episkhet (??)
Parallel universe
Om ni vill hänga med på mer äventyr får ni lägga till denna adressen till favoriterna eftersom jag inte kan blogga från min iphone här. Do it!!!!
Ödets ironi
Är det inte ödets ironi att jag inte kan komma in på acnes hemsida från min dator mitt i natten när jag inte kan sova? Eller så är det kanske min räddning...
Insomnia
Hej på dig ingen=)
Vet inte riktigt vad gör här inne egentligen, det var ju inte igår om man säger så och alla välvilliga själar som hade intresse för min blogg en gång i tiden har nu tröttnat. Med all rätt. Men jag kände såhär, här sitter/ligger jag klockan halv fem på morgonen och kan inte somna, jag börjar jobba om ganska exakt fyra timmar och bara det i sig är ju ett helvete. Vad ska jag göra? Skriva nån aptråkig uppdatering på fejjan om hur synd det är om mig som inte kan somna? Nej! Vem bryr sig?! Ska jag skriva ett kapitel i min bok? (Ja det är min smyghobby) Nej! Orka skriva så mycket?! Så då kom bloggen väl till pass för en gångs skull=) På fullt allvar känns det som att jag är jetlaggad eller nått. Eller vid närmare eftertanke är det nog inte så.. Hade jag bara lagt mig ner ordentligt, stängt av datan och släckt lyset hade jag nog med största sannolikhet somnat på fem röda. Så varför gör jag inte bara det? Jag vet faktiskt inte om jag ska vara riktigt ärlig, känns nästan lite skrämmande bara rent spontant. Skit samma, bara att bita ihop. If worst comes to worst så e det väl bara att kämpa mig igenom morgondagen på jobb utan en blund... Nu ska jag inte tråka ut er längre. Punkt
Ska vi köra igen???
Ge. Mig. Styrka.
Dålig dag, dålig vecka... Blä blä blä...
Vad hände???
Värsta ketchupeffekten här känner jag:):) Men ja, jag är ju nattmänniska. Kom bara och tänka på hur seriös och djup den här bloggen har blivit, om än med alldeles för få inlägg.. Det var ju aldrig meningen från början. Jag skulle ju fota fina kläder och skor som får min själ att vända sig ut och in..och sen skulle jag visa vilka av alla dessa ting som fått privilegiet att flytta in hos mig.. Nu med facit i hand kan man ju säga att det blev inte så. varför vet jag inte riktigt, kanske för att jag kanske inte är så ytlig som jag tror mig vara ibland. Eller så har den här bloggen blivit som en katalysator jag aldrig visste att jag behövde. Missförstå mig inte nu, fina ting är fortfarande en väldigt stor del av mitt liv. Som bevis på detta ska jag visa vad det frsta jag ser varenda morgon när jag vaknar är:
Jäkligt dåliga bilder, men ni förstår ändå att fortfarande är det så att en stor det av mitt liv fylls av materiella men ack så underbara ting..och jag kan försäkra er om att detta endast är en bråkdel av min gedigna samling...
Too little, too late...
Om jag ska vara helt j**la ärlig så suger jag på hela den här blogg-grejen...jag erkänner. Jag säger att jag ska bättra mig men gör det aldrig. MEN, jag är faktiskt inne och skriver oftare än ni tror, enda problemet är bara att jag är för feg för att publicera mina inlägg, jag bara sparar dom till en dag då jag kanske vågar... Det är väldigt fina inlägg måste jag vara skrytig att säga, men kanske lite för blottande. Hursomhelst, jag blir alltid lika glad när jag loggar in och ser att det faktiskt finns några tappra därute som faktiskt är inne fast jag är urkass på att uppdatera... Jag har mina aningar om vilka ni är och jag älskar er.
Såhär i singellivet är det alltid skönt att veta att man har några som alltid ställer upp och som aldrig tvekar att ofrivilligt suga upp salta tårar eller att ligga sked:) Från vänster: Det väldigt negligerade fåret med ursprung från Nya Zeeland, har inte kommit på något bra namn än (förslag uppskattas) även fast han e otippat kramvänlig. Lina....vad ska man säga, hon har varit min vapendragare så länge jag kan minnas. Alla som känner mig på riktigt vet att jag nog inte skulle klara mig en dag här i jordelivet utan henne hur löjligt det än låter, hon är mitt morfin som jag brukar säga. Sist, och minst också för den delen..hahaha, har vi husmusen, ganska anonym men fyller ändå sitt syfte som övervakare här i mitt lilla krypin.
SommarSommarSommarSommarSommar
En högst ordinär torsdag i Mars, mitt i tentaperioden, sitter jag på balkongen och lyssnar på hur det droppar frenetiskt från taket på huset mitt emot. Någonting väcks inom mig...jag tror bestämt att det är vårkänslorna. För att vara säker kollar jag termometern på min kära Iphone, det är 4 (!!) plusgrader i Stockholm just nu. Jo, nu är det det vår. Såååå härligt! Längtar efter att få gå omkring i öppna skor och bara ben...snart, snart..
Stockholm är...
Kolla varifrån!
Stockholm är vitt igen, jättevitt!! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...
Living on my own
Jag är sååå dålig på att vara ensam. Sällskapssjuk ända in i själen. Idag kommer Johanna och Josefine hem från sin alldeles för långa semester i Thailand och jag skulle vara på plats på Arlanda för att vara först av alla att få träffa dom, så blev det såklart inte... Istället spenderar jag kvällen som så många gånger förr, pratandes i telefon konstant. Jag känner på mig att detta kommer få obehagliga konsekvenser på min telefonräkning men skit samma, jag har sällskap i alla fall.
En i mängden
Bröt en av mina principer idag...
...vilken får ni lista ut själva...hahahaha
2009 var året som...
...jag började jobba på SEB
...jag drack champagne med världens bästa
...jag tatuerade in världens finaste tatuering
...jag köpte årets plagg: Whyred jackan... som jag nästan aldrig använder
...jag började blogga
...jag verkligen uppskattade mina vänner
...jag kämpade som fan
...jag insåg att blod kan vara tunnare än vatten
...jag körde Malmö-Sthlm fler gånger än nödvändigt, alltid med stereon på högsta volym
...jag verkligen förstod att det blir ALDRIG som man tänkt sig
...jag va med på första AW:n på Josefinas...och aldrig ville gå därifrån
...jag äntligen tyckte om mig själv oavsett vad andra tycker
...jag tyckte att livet var ett nattsvart helvete
...jag var snyggare än jag någonsin varit någon sommar
....jag hade alldeles för lite ledig tid
...jag jobbade hela sommaren i Rissne
...årstiderna höll vad dom lovade
...jag skrattade så jag grät
...jag grät som om det inte fanns någon morgondag
...jag saknade mamma till förbannelse
...jag fick en ny familj
...jag var jäkligt grym på fotboll i högklackat, trots att sportdrycken egentligen var rosé
...jag kände mig vuxen för första gången
...jag verkligen hatade att plugga
...jag hade tusen plus några fler jäkligt roliga minnen
...jag flyttade för sjuttio-elfte gången
...jag skaffade en Iphone
...jag hade en helvetes jäkla ångest
...jag stannade upp och tänkte
...jag insåg hur svårt resten av livet är
...jag kände mig väldigt ensam
...jag såg Lars Winnerbäck live första gången
...jag vände kärleken ryggen
...kärleken vände mig ryggen
...och livet också...
...jag växte som människa
...jag gjorde bort mig
...jag trodde jag var rockstar för en kväll
...jag sprang mitt första tävlingslopp och gjorde det jävligt bra
...jag levde som om det inte fanns någon morgondag, och ångrade ingenting...
...jag hoppades på att bli en bättre människa
Hello 2010!!!
Nytt år, nytt decennie, nytt liv. Here we go!!
Och så kom vintern...
Så här lät det uppe i himmlen igår.
Gud -Det känns som att det är mågot jag har glömt....vad kan det vara???? Hmmm, grymt, tänk...Ahhhhhh nu vet jag!!! F-n också, jag har ju glömt bort att sänka temperaturen, det ska ju va vinter. Vilken tur att jag kom ihåg nu!!!
Och så såg gud till att det gick från +10 till -5 på ett dygn. TACK!! Hoppas han inte glömmer att skruva upp sen till våren=)
All in
Nu såhär i helgen är det många som går all in, så även jag om än på ett mer otraditionellt sett. Det är nämligen så att i veckan diskuterada vi tjejer det här med att handla mat. Jag vet inte ens vad som är normalpris för ett kilo äpplen. Så gled samtalet in på köttfärs och Sofie upplyste mig om att sextio kronor per kilo var väl normalt och fyrtio, det var riktigt billigt. Så kommer jag ner till ICA här om dagen och där ligger dom. Stora 1,7 kilos förpackningar med köttfärs för 39:90. Tankarna rusade och snabbt förstod jag att det var detta ögonblick som var avgörande, vilket resulterade i att kylen fylldes med dryga 13,5 kilo färs.....så det va bara för mig att ställa mig och steka biffar hela kvällen igår=)
Detta är inte ens hälften...suck. All or nothing säger jag bara!!!!
Gröna fingrar
Jag har länge gått och suktat efter Chanels limited edition nagellack Jade. Men det går bara att få tag på på ebay för 600 spänn nu så istället jagar jag värdiga substitut. Köpte ett här om dagen. Green Apple heter det....och ja, det är nästan illgrönt, inte sådär fint mintgrönt som Jade. Jakten fortsätter.
Svinis
Svininfluensan är här. Det har den varit ett tag nu. Hysteri utbryter. Jag har aldrig någonsin i mitt liv om sådan uppståndelse. På jobbet står det desinfektionsmedel MINST var tionde meter. Man uppmanas att hålla brödet med servett när man skär det, inte sno med sig desifin från toan på skolan för att det är utsålt i hela Europa, rör ingenting som nån annan har tagit på.... och så fortsätter det. Jag vet inte egentligen vad folk tror. Att alla kommer att trilla av pinnen den här hösten? Antagligen inte. Visst jag kan förstå att man inte vill bli sjuk och man är oroliga för alla bebisar och gamla och så vidare...men det finns ju gränser.
Så kommer äntligen vaccinet. Folk blir om möjligt ännu tokigare. Idol-jury-Laila smet före i kön (!!!), vaccinet försenat, vaccinet stoppat, vaccinet opålitligt. Ta det! Ta det inte! Vad ska man göra? Vad ska man tro på?
Hursomhelst har jag bestämt mig. Jag tänker inte vaccinera mig. Jag kanske ändrar mig sen, vem vet, men nu har jag bestämt mig. Vad händer då, jo då måste jag helt plötsligt ha värsta försvarstalet om varför jag inte ska vaccinera mig. Jag blir trött. Jag har bara bestämt att jag inte vill, kan inte folk bara acceptera det?? Vad hände med rätten till den fria viljan?? Och om jag nu måste gräva fram nått argument kan ni ju kolla bilderna nedan, även om de inte är tagna från nån creddig läkemedelstidning...
Så kommer äntligen vaccinet. Folk blir om möjligt ännu tokigare. Idol-jury-Laila smet före i kön (!!!), vaccinet försenat, vaccinet stoppat, vaccinet opålitligt. Ta det! Ta det inte! Vad ska man göra? Vad ska man tro på?
Hursomhelst har jag bestämt mig. Jag tänker inte vaccinera mig. Jag kanske ändrar mig sen, vem vet, men nu har jag bestämt mig. Vad händer då, jo då måste jag helt plötsligt ha värsta försvarstalet om varför jag inte ska vaccinera mig. Jag blir trött. Jag har bara bestämt att jag inte vill, kan inte folk bara acceptera det?? Vad hände med rätten till den fria viljan?? Och om jag nu måste gräva fram nått argument kan ni ju kolla bilderna nedan, även om de inte är tagna från nån creddig läkemedelstidning...
Hur lyckas man??
Går in i badrummet för att tvätta av sminket, tar av mig min hoodie och där, mitt på tutten ser jag en stor rosa fläck??? Har käkat hallon och tydligen har en rackare hoppat in innanför tröjan. Jaja, sånt händer. Det sjuka e bara att igår morse satte jag igång en maskin med vit tvätt. På dan hade jag en nytvättad vit t-shirt som jag spillde en jätte-kaffe-fläck på och nu det här....Kanske dags att skaffa haklapp eller hålla sig till mörka färgskalor. God natt.
