MyFifteenMinutes

Jag har lääänge sagt att detta ska bli min present till mig själv när jag går ut skolan och får ett riktigt jobb (hoppas) med en riktig lön (hoppas, hoppas, hoppas). Det får mig att kämpa lite hårdare och se ljuset (läs väskan) i tunneln ibland när det känns tungt. Nu är bara frågan om man ska ha en röd eller en orange (nej, ingen svart eller brun)...

Jag är för övrigt helt övertygad om att jag kommer att bli lite smartare med en sån här dinglandes i armvecket...

...hade jag bara retucherat och tagit bort lite av vänstersidan på bilden hade detta ju varit helt i linje med mitt "nya" liv. Jag är dock besviken på att jag inte hittat någon villig fotograf och att jag inte har tid att springa i affärer, det är ju ändå det som är lite tanken att jag ska skriva om, inte sena seriösa kvällar i datasalarna...

Ny termin. Nytt liv? Ny människa? För mig är det något magiskt med en ny termin, även om jag intalar mig varje Måndag att jag ska bli en bättre version av mig själv. Att ha en helt blank kalender att fylla med alla välplanerade saker man borde/måste/ska/vill göra. Att ha en färgpenna för varje kategori, aldrig skriva in något som måste strykas över och att få tid till allting man borde/måste/ska/vill göra. På något märkligt (naivt) sätt tror jag alltid att det ska bli så...

* Planera mer

* Träna mer

* Sova mer

* Plugga mer

* Äta nyttigare

* Röka mindre

* Stressa mindre

* Oroa mig mindre

* Njuta mer

* Skratta mer

* Älska mer

* Inse att det aldrig blir som man har tänkt sig

Det går rykten på stan att dessa inom snar framtid kommer att joina min skosamlig.... Kan detta vara möjligt??!!!!

Idag har det inhandlats nya galgar, eller rättare sagt FLER galgar för att jag för tillfället har typ fyra plagg på varje galge, vilket resulterar i att jag glömmer bort vissa stackars älsklingar som hänger längst in.... Men nu när jag ska fixa till inser jag att det inte får plats fler galgar i garderoben. Det jag behöver är mer plats!!! Eller möjligtvis en sån där klädstång som förslagsvis kan placeras i vardagsrummet =) Undra vad Mr H skulle tycka om det, med tanke på att jag redan har invaderat hela sovrumsgolvet med skor...hehe

För alla er som någonsin tvivlat på min idrottsliga ådra... Here you go!

Ibland när inspirationen, fantasin och orken tryter känns det nästan som en börda att ha en blogg. MEN, så tittar man igenom arkivet från i sommar och inser hur kul det faktiskt är! Så nu ökar vi tempot här på bloggen igen. Ett av målen är ju också att bli bättre på det här med dagens, problemet är bara att hitta en (o)frivillig (och tålmodig) fotograf. Kan ni inte skriva i kommentarsfältet vad ni vi att jag mer ska skriva om? Please =)=)=)

Ibland vet jag inte vad det är för fel på mig. Så fort solen börjar gå ner får jag nya krafter och tröttheten är som bortblåst. Idag bestämde jag mig för en gångs skull att göra något vettigt av min överskottsenergi, så jag stack ut och sprang en runda. I bakhuvudet finns självklart Bellmansstafetten som går av stapeln om exakt 17 dagar... Bättre att börja träna sent än aldrig!

Sweet dreams

Nu är jag så trött så att jag hade kunnat somna stående, vilket är en kraftig kontrast till mitt vanliga sovmönster som består av ca 4 timmars sömn per natt. Jag brukar vara ganska pigg av mig. Det har varit en lååång dag som bland annat har innehållt sjukhus, flygplats och bilköer...mer om det sen.

Hursomhelst är bara att bita ihop för nu är det häng i datasalarna som gäller resten av kvällen!

Tittar ut genom fönstret och ser en klarblå himmel, men när jag går ut på balkongen är det något som är annorlunda. Den där värmen som var så närvarande för någon vecka sedan är som bortblåst och ersatt av en kallare, om än något friskare luft. Är sommaren slut nu? Blir det inte några fler ljumma, underbara kvällar i år? Detta skrämmer mig lite. Inte för att det inte kan vara mysigt med höst, men inte än. Snälla. Bara lite till...

Denna bild är tagen för knappt ett år sedan, i slutet av september. Nu bestämmer jag att det kan vara sommar tills oktober, sen kan det få bli höst och kallt. Är ni med på det?

 

Har haft fullt upp hela dan med både jobb och uppsatsskrivande, men hela tiden har mina tankar varit halvt inne på annat. Nämligen vad jag ska ha på mig på festen som jag ska på med jobb som har rocktema. Verkligen jätteroligt tema, men lika jobbigt (pga grov beslutsångest) att välja outfit... Tips någon?!

Är det något man lär sig av att bo i andrahand i Stockholm är att man hela tiden måste vara beredd på att flytta, tyvärr. Och om man inte har haft flyt på tre år känns det inte som att man kan räkna med att få det nu. Så nu är det bara att packa väskorna och flytta till lägenhet nummer fyra. Problemet är bara att jag inte vet vilken lägenhet nummer fyra är....

Så är det NÅGON som vet en två i Sthlm som blir ledig nu (senast 15 oktober) så kan ni väl höra av er. Om inte, kan ni väl hålla ögon och öron öppna. Tacksam för all hjälp som kan fås =)=)

Nu går jag och börjar rota fram flyttlådorna igen då. Detta suger!

Antingen har jag blivit för bekväm i att gå i högklackat och trampar på som aldrig förr, eller så är detta bevis på dålig kvalité... Hursomhelst är det bara för mig att ta en vända förbi Zara idag. Detta som höll på att bli mina nya favoriter=(

Såhär ser BÅDA skorna ut efter fredagens bravader...Snopet.

Kolla varifrån!

Nu ska jag logga ut från datan, gå ut till hissarna, åka ner till trean, gå förbi kiosken, ner för rulltrapporna, ut genom snurrdörren, längs den gråa vägen till tunnelbanan. För sista gången!

En erfarenhet och en jättefin vit orkidé rikare.

Hejdå Rissne.

Jag. Längtar. Tillbaka!!!!

Dessa underbara, sjukt snygga och väldigt efterlängtade skorna från Carin Wester är äntligen i min ägo och de är mer än välkomna i min lilla samling. Självklart har de fått inta första parkett på mitt skrivbord så att jag kan beundra dem ordentligt. Vad ska jag säga, jag längtar lite i smyg tills det blir höst och kallt....

Nu har jag varit på detta jobbet i nästan exakt två månader och det börjar bli nästan olidligt nu. Det känns som att jag varje morgon tvingar mig upp ur sängen för att komma hit för att göra.....just det, ingenting. Fast jag måste vara här.

Jag kan komma på minst tusen viktigare, roligare, mer givande och stimulerande saker att fylla mina dagar med. Tur att det bara är två ynka veckor kvar. Vill inte ens tänka tanken på att vara kvar här en endaste dag längre än jag måste.... Nu går jag på lunch, äntligen....